INVENTERINGSKURS - SIGNALARTER & NATURSKYDD

 
Är du intresserad av att lära dig mer om naturvärdesbedömning, inventering, signalarter och naturskydd? 
 
Nu finns det möjlighet att gå en kurs med mig och grymma David Tverling, i Örebro län. Klicka HÄR för att komma till anmälan.
 
 

 

SEDAN SIST

 
Hej på er! Det var ett tag sedan jag uppdaterade bloggen, mycket har hänt här på andra sidan datorskärmen, livet tar ständigt nya vändningar. Men det är kanske det som är tjusningen också - att man inte riktigt vet vad morgondagen har att erbjuda. Jag har nytt att berätta för er! Jag har träffat kornknutsmossa för första gången, jag har fått en alldeles egen proffslupp, jag har besökt Tivedens Nationalpark och imorgon ska jag på mikroskoperingskurs med SMF (Sveriges mykologiska förening) i Göteborg.
 
Under vintermånadernas första del brukar jag vara mer eller mindre utmattad efter en intensiv höstsäsong, det finns hundratals bilder att titta igenom och man ska sammanfatta året som gått. Insikten om att det kommer dröja typ nio månader till svampsäsongen lämnar ett stort hål i min mage, men efterhand kommer man ikapp och planer inför det nya året börjar ta form, alltid lika spännande. På nyårsaftons morgon kunde jag sprida lite svampkärlek och tankar om naturvårdsarter i radio, Naturmorgon, och i takt med att veckorna betats av i januari har jag nu börjat få lite struktur på våren 2017. 
 
Radio, bästa julklappen och vackra solnedgångar utanför huset i skogen. Nu sitter jag i köket med vedspisens sprakande som sällskap och köksbordet, som för tillfället agerar kontor, är belamrat med böcker och papper. Man har aldrig kunnat beskylla fröken Björnström för att vara ordningsam precis... 
 
Här om veckan blev det en snabb tur ner till Malmö och lite umgänge med min familj, tog en sväng i bokskogen utanför stan och hämtade mikroskopet som jag glömde att ta med upp efter julen. Dags för mikroskoperingskurs imorgon. Jag har mikroskoperat förut, både på universitetet och hos svampvänner men nu jäklar ska jag lära mig det ordentligt. Att titta på sporer kan vara direkt avgörande i artbestämningar och det känns som ett måste när man är svampnörd. Nere till vänster ser ni sidenticka (Trametes versicolor), som visserligen inte är någon signalart men den hör hemma i de vackra ädellövskogsarna i söder och den ÄR ju så himla fin. Jag längtar tills dagen kommer då min framtida vovve gör mig sällskap i skogen! Tills vidare får vi mysa med familjens sötnos Vilda. 
 
Min skogskompis David är en riktig pärla, han jobbar som naturguide i Tiveden och har ett varmt hjärta för både sina medmänniskor och naturskogen. Vi lärde känna varandra på Forskningsresan i Dalarna förra sommaren och här inviger han Hasselfors Naturfoto & Filmfestival, det blev ett besök och kramkalas. Nedanför, i min lupp, ser ni kornknutsmossan, jag ska berätta mer om den i ett eget inlägg. I Tiveden finns det gott om död ved och jag trivs, om ni bara visste hur mycket jag älskar skogen.  
 
Veckorna har växlat mellan barmark - lite snö - full vinter och just nu är det minus tio här i västra Dalarna. Har ni nån snö? 
 
Ta hand om er, kram!
 

VEDTRAPPMOSSA (Anastrophyllum hellerianum)

 
Yo! God fortsättning på er alla vänner av naturens under. Har en artbeskrivning på gång här och eftersom jag berättat om både en svamp och en lav i tidigare inlägg är det väl ändå dags för en mossa, i jämnlikhetens tecken. Närmare bestämt den sköna lilla vedtrappmossan. Upp med luppen! Vedtrappmossa är en signalrart och den har länge varit rödlistad som NT - nära hotad, till största del pga det hårda skogsbruket.  
 
Mossor har för mig bara varit ett grönt töcken tidigare, van som jag är vid svampar i allsköns färger och former, men efter det här året har jag lärt mig ett gäng under olika kurser och inventereingar. Ja, jag kommer ju aldrig bli någon expert på det här men man får göra som nybörjare på matsvampar - lära sig de man behöver kunna och strunta i resten.
 
Såhär ser vedtrappmossa ut om man tittar nära utan lupp, typ nån decimeter ifrån - det är alltså de små gröngula piggarna med vinröd topp som sticker upp på veden. Första gången jag träffade den här arten var i Fänstjärnsskogen, norra Värmland, på signalartkursen vi hade i skolan i våras med Sebastian Kirppu som lärare. Snygg liten sak tänkte jag och så fastnade den på minnet. Jag tycker nog fortfarande att vedtrappmossa är en av de snyggaste mossorna jag träffat på, den påminner om en tredagars skäggstubb på en man och det gör ju inte ont precis. 
 
Den här murkna grova granlågan befinner sig i ett sent nedbrytningsstadium och pryder marken i en vacker grannaturskog. Perfekt för vedtrappmossa! Själva lågan kan man ju se på långt håll och då bör det ringa en klocka att här kan det finnas spännande arter, både mossor och vedsvampar. Leta efter vedtrappmossa på sidan och ovansidan av lågan, gärna i springor och fördjupningar, ibland är det bara en liten blygsam skäggstubb på några få uppstickande piggar och ibland täcker mossan "större" ytor på flera centimeter. Den här arten finner man i första hand på gran och tall men man kan tydligen även hitta den på asp av grövre domensioner. Det har jag ingen erfarenhet av, än. 
 
Jag tjatar alltid om hur viktigt det är att lära sig hemmabiotop och ev substrat för arten när jag har svampkurser. Det är tex helt meningslöst att gå och leta efter gulkremla i bokskog eftersom gulkremla skapar mykorhizza med björk. Samma sak gäller för mossor och lavar.  
 
Foto: Sebastian Kirppu. Vedtrappmossa i närbild. Som ni förstått är den här mossan pytteliten - jämför med granbarren på bilden! Då förstår ni också hur viktigt det är att veta VAR man ska leta och att luppen är den bästa spårhunden. Efterhand lär man sig att söka den med blotta ögat och bekräfta med lupp. Det är en bladlevermossa med gröngula till grönbruna skott och i toppen av varje skott sitter ett vinrött groddkorn, min färgreferens är burgundy - en vinröd färg som går mer åt det bruna hållet än det blå. Nån gång när jag studerat skottet i luppen har jag tyckt mig se det som flätat men jag vet inte om det är en vedertagen beskrivning. Bladen är tvåflikiga och svåra att urskilja och jag vet i katten om jag ens sett dom nån gång. 
 
Här har jag hittat vedtrappmossa (ser ni skäggstubben) på en liten pinne intill en större låga som också hade vedtrappmossa växandes på sig, miljön ser ni i bilden nedan. I min hand ligger även släktingen skogstrappmossa (Anastrophyllum michauxiisom), signalart och rödlistad i samma kategori, men mer sällsynt.   

Mosskurs med Tomas Hallingbäck, norra Värmland. Här hittade vi många bra arter, bland annat vedtrappmossa då. Hög luftfuktighet gynnar arten och den trivs där det finns en god tillgång på lågor i olika nedbrytningsstadium, vilket gör den till en bra signalart i hela landet. Den växer i skogslandskapet nedanför fjällen och de fjällnära barrskogar, förutom längst i söder. 
 
Christer Albinsson hade mosskurs med min klass i tre dagar. Jag gillade verkligen Christer! En otroligt duktig och pedagogisk lärare, trevlig och positiv och dessutom visade det sig att även han var en riktig svampnörd så vi har många gemensamma vänner och bekanta. Vid den här tiden i höstas hade jag varit ute på ett flertal inventeringar på min fritid och det vart nästan haveri i min hjärna av all artfakta. Det här var ju en nybörjarkurs så vi pratade allmänt om mossor men jag sa till Christer att jag just nu bara kunde och ville fokusera på mossor som signalarter. Och det fick jag. Vi gjorde en utställning med alla mossor vi samlade, markerade vilka som var signalarter och jag tog kollekt och vek konvolut (papperskuvert att samla i).
 
Massa mossor i konvolut. Ibland behöver man ta med en bit av arten hem och titta i stereolupp eller mikroskop. Min mor studerar vedtrappmossa i lupp på en låga som ligger en bit över marken under en privat guidning i vackra Fänstjärnsskogen i somras. Jag har kompisar i skogen och är är nyvaken i ett tält bland gamla tallar och granar i höstas. Fina minnen från året som gått.
 
Jag avslutar det här inlägget med en härlig bild från Forskningsresan i Dalarna i somras. Mina vänner Ellinor, Lotta och Lars studerar en tallåga, tror ni att de hittade vedtrappmossa...? :) Jag längtar redan till Forskningsresan nästa år. 
 
Enligt boken Signalarter finns det ett par förväxlingsarter till den här mossan men då stämmer inte tex storlek och substrat så om ni lär er alla de karaktärer jag berättat om ska det inte vara några konstigheter. Det är bara ut och krypa bland lågorna med luppen i högsta hugg, lycka till! 
 
Kram Helena 
 
Visa fler inlägg